Att vara stark är att se ljuset i mörkret.

hej, kunde inte hålla mig från bloggen! känner att jag behöver skriva av mig, och då är ju faktiskt bloggen ett jätte bra sätt att göra det på. sov relativt gott inatt, trots omständigheterna. däremot så går man runt med en ständig huvudvärk pga alla tankar. det gör så ont, han finns i mina tankar hela tiden. det är tufft. det är riktigt tufft. hur ska man någonsin kunna förstå och faktiskt acceptera att ens pappa gått bort? jag är fortfarande i chock, och det är inte så konstigt eftersom allting gick så fort. ett samtal som vände hela ens värld upp och ner. chocken släpper väl med tiden (?) men sorgen, alla tankar/känslor är något som alltid finns med i bagaget. han kommer alltid att hänga med, han kommer alltid att finnas där. idag, imorn, nästa vecka, om flera år. always! det är tufft, det är det. och ni som själva inte har vart med om samma sak, kan inte sätta sig in i hur jävla tufft det är. allt stöd från familjen/nära och kära,  samt ens underbara vänner gör en starkare, vad skulle jag gjort utan er? hur ska jag någonsin kunna tacka er? ni är kärlek! JAG ÄLSKAR ER TUSEN VARV RUNT MÅNEN OCH TILLBAKA!




NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR